Siden

Silkefibern är glatt och därför smutsavvisande, det gör den lättvättad.

De flesta sidentyger kan vattentvättas , gärna för hand med tvättmedel avsett för siden och ull. Har man inte det till hands går det bra med lite diskmedel eller schampo. Lite ättika i sköljvattnet gör sidenet ännu mjukare. Det kan torktumlas på svag värme tills det är nästan torrt, därefter strykas torr med medelvarmt strykjärn. Ett långfibrigt mullbärssiden kan tvättas och slitas i generationer utan att förlora skönheten. Siden är flamsäkert och tar emot upp till 30 % av sin egen vikt utan att kännas vått. Siden värmer på vintern och svalkar på sommaren.

Siden går lätt att färga och färgerna får en strålande lyster.

Kineserna kunde mycket tidigt tillverka siden av silket från fjärilslarvens kokonger. Det var en väl bevarad hemlighet i över tusen år. Mullbärsfjärilens larv lever på mullbärsträdets blad.

När stunden är inne höjer larven sitt huvud, vaggar fram och tillbaka och börjar utsöndra ett sekret från två körtlar på undersidan av huvudet. I solstrålarnas riktning spinner den två elastiska trådar som läggs i åttaformade kurvor runt kroppen. På så sätt bildas en kokong av silke. Därinne upplöses larven till en massa, vari ett mikroskopiskt embryo vilar. Den förnämsta av alla silkefjärilar är mullbärsfjärilen. Den ger de längsta fibrerna upptill 600 meter i en enda kokong. Den ger det starkast, mjukaste och mest glänsande silket. Med olika fjärilsorter och med flera olika förädlingsmetoder kan man skapa en otrolig variation av sidentyger.

Siden kan vara lent och mjukt som rinnande vatten, grovt som bark och lätt som en dimma. Det kan ha majestetisk tyngd eller en enkel renhet med dämpad lyster eller vara helt matt. Sidenets skönhet har alltid inspirerat till textila konstverk av olika slag. / Källa: Måla på siden av Anna-Greta Lundgren, LT: s förlag 1989